1700-talets Sverige var en dynamisk tid med stora politiska svängningar, utgående från såväl kungahus som riksdag.
Handel och affärsliv hade att hantera hattpartiets generösa subventionspolitik på bästa sätt och senare mösspartiets indragningar och räfst. Trots den föränderliga spelplanen utvecklades handel och sjöfart på ett dramatiskt sätt. För Göteborg handlade det om export av järn och trä, men under senare hälften av århundradet, framförallt om den mycket lönsamma exporten av sillprodukter, som skapade enorma förmögenheter åt handelshusen.
Det expansiva näringslivet krävde mycket kapital. Utan några egentliga banker utvecklades ett system av kreditmöjligheter som fungerade mycket väl. Kortfristiga lån kunde erhållas genom växlar och assignationer, långfristiga som lån av handelshus eller bankirer. Med väl fungerade växel- och konkurslagar som grund hanterades fallissemang snabbt och smidigt.
Fram tonar ett mycket avancerat samhälle ännu långt ifrån tekniska hjälpmedel och sentida ekonomiska innovationer.
Författaren Ek. dr Magnus Andersson är verksam som forskare vid Institutionen för Ekonomi och Samhälle/Avdelningen för Ekonomisk historia, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.