Det här är berättelsen om tre tänkare, vars inflytande på en hel generation poststrukturalistiska filosofer, och därigenom stora delar av den samtida filosofin, inte går att överskatta. Men det är inte berättelsen om detta inflytande, utan snarare ett försök att berätta deras historier med deras egna ord, med deras egna röster.
Det är också berättelsen om hur dessa röster tycks börja tala i samma stund som andra röster tystnar. Och slutligen är det berättelsen om hur dessa tre röster talar med varandra, och bitvis talar med varandras röster, om någonting som inte går att tala om, för att skapa en gemenskap den outsägliga sorgens gemenskap.
Mats-Ola Nilsson är fil.mag. i filosofi, och skrev under 80- och 90-talet filosofiska essäer i tidskrifter som Montage och Res Publica. Den outsägliga sorgens gemenskap är en återkomst till filosofin, men också en reflektion över hur allting började, för lite drygt trettio år sedan.