Det sägs ibland att svenskar är historielösa. Men vad innebär det egentligen att vara intresserad av historia? Måste det handla om krig, kungar och omvälvningar? Om man med historia även menar släktforskning, lokalhistoria, industrihistoria eller vardagens kulturhistoria, kan man knappast säga att svenskar är historielösa. Tiotusentals svenskar ägnar en stor tid av sin fritid åt sådana historiska studier, på egen hand eller tillsammans med andra.
Samuel Edquist har undersökt hur svenskarna sysslat med historia i svensk folkbildning i studieförbundens och hembygdsföreningarnas studiecirklar från tidigt 1900-tal och fram till våra dagar. Vad är det för historia man intresserat sig för? Är det den stora historien om krig och politik, eller är det den lilla och konkreta historien om bygder, arbetsplatser eller kulturella seder? Vilken ideologisk betydelse har dessa historiska studier haft?
* * *
Berättelsen om det förflutna formar människors idéer och tankar om samtiden. Sätten att ägna sig åt historien speglar också övergripande skiften i samhället. Hur inverkar vår tids trender, präglade av ekonomiska tänkesätt och försök att stärka bygders varumärken, på folkbildningen och dess historiestudier?