Vikingarnas ursprung : Beowulf sprider nytt ljus.

Hans är uppvuxen i Arboga. En stad med stor medeltidshistoria, men ingen berättad historia före den tiden.
Eftersom han i sin ungdom hade funderat på att bli historiker eller arkeolog, så visste han att gårdsnamn som slutar på -inge eller -unga har sitt ursprung från Kristi födelse till år 500 e.Kr.
Många gårdsnamn i trakterna runt Arboga, Köping och Kungsör hade de namnändelserna, men varför fanns det ingen kunskap om de gårdarnas tidiga historia?
Den insikten blev startpunkten för hans 30-åriga letande bland höjdkurvor, havsnivåer, ortsnamn, gamla skrifter, följande av bäckar, åar och så vidare. Boken Beowulf har forskare analyserat sedan 1800-talets början, men fortfarande är man oense om var bokens alla händelser och platser har legat och om bokens innehåll bara är fria fantasier?
Boken beskriver händelser i Skandinavien under 500-talet e.Kr. på ett så detaljerat sätt att Hans började leta dag ut och dag in på kartor från Jylland, Västergötland, Östergötland och Gotland för att hitta de två fornborgar som låg i Rafnes-wadu (wadu=skog), vilket enligt forskarna betyder Korp-skogen på svenska.
Hittade inget så Hans gav upp.
Flera år senare skulle han ta med barnbarnen på en utflykt till ett lämpligt utflyktsmål norr om Mariefred. Plockade fram kartor och hittade Herrestaviken. Strax söder om den viken hittade han Räfnäs kungsgård. Namnet Räfnäs-skogen var ju slående likt det Rafnes-skogen som han förgäves hade letat efter. Även de två fornborgarna fanns i den skogen. Korpskogen var alltså troligtvis en felöversättning av platsen Rafnes-wadu. Via nya studier av Beowulf, Rolf Krakes saga, Helge Hundingbane och många andra skrifter började han kunna kartlägga personer, platser, händelser och samband från 400-talet till 700-talet.
Resultaten av hans 30-åriga amatörforskning har gjort att han har upptäckt ett helt nytt kapitel i den nord-Europeiska fornhistorien.
Många historiker hävdar att slaget vid Bråvalla aldrig har ägt rum samt att Ivar Vidfamne och Harald Hildetand inte var verkliga personer. Visst kan det vara så, men i den här bokens kontext med de två konkurrerande handelslederna genom Skandinavien känns det mer troligt att detta var verkliga personer och händelser som måhända uppförstorades för att man skulle uppnå den politiska målsättningen med Ynglingatal, Ynglingasagan och andra politiska, norröna historier.