I början av 1900-talet var den skönlitterära klassikerutgivningen en etablerad vetenskaplig verksamhet, som bedrevs vid universitet och inom litterära utgivningssällskap. Dess historia följs i denna bok tillbaka till den senare hälften av 1700-talet, då samlade utgåvor av svenska författares verk gavs ut, både med en förväntad förtjänst för ögonen och för att tjäna som rättesnören för en uppväxande författargeneration. Romantikernas utgivare underströk i stället vikten av historisk trohet: en utgivare borde inte putsa och ändra i en avliden författares verk, utan noggrant återge allt som det stod skrivet. Under 1800-talet blev klassikerutgivningen ett slagfält för en rad frågor, som bland annat gällde författarrätt, litterär kreativitet och folkbildning. Den vetenskapliga editionsfilologin tog intryck av den klassiska filologins långa tradition, samtidigt som den skönlitterära klassikerutgivningen stod i samspel med förlag riktade till en bredare publik. Den litterära utgivarfiktionen, klassikerserien, skolutgåvan och den vetenskapligt syftande editionen är några av de litterära produkter som sätts under lupp i denna bok.