Många studier om Astrid Lindgrens författarskap har publicerats genom åren finns det verkligen mer att säga? Jo, med tanke på bredden, djupet och den påfallande multimediala ansatsen i skapandet, liksom Lindgrens olika verksamhetsområden över påtagligt lång tid, vill vi besvara frågan med ett ja. Dessutom utvecklas ständigt de vetenskapliga fält som är angelägna för Lindgren-forskare.
I denna antologi ger vi några exempel där Astrid Lindgren inte bara undersöks som författare, utan också som förlagsredaktör, filmskapare och opinionsbildare. Eva Söderberg skriver om Lindgren och flickböckerna, Philippe Couderc återbesöker sin gamla hemstad Paris i Katis sällskap, Lisa Källström undersöker hur Lindgrens böcker togs emot i Östtyskland och Dagmar Brunow ägnar sig åt Lindgren och filmskapandet. Vidare studerar Anette Almgren White hur man arbetat med Pippi Långstrump i en årskurs 1, Filippa Söderström skriver om tillsägelser i Emil och Madicken-böckerna utifrån ett genusperspektiv och Anna Sandahl fokuserar på den sjungande pigan Lina i det multimodala berättelseuniversum där hon framträder. Helene Ehriander studerar Astrid Lindgren i rollen som förlagsredaktör för John- Lennart Linders flickböcker. Ehriander gör även en läsning av Lindgrens egna flickböcker mot bakgrund av hennes omtalade krigsdagböcker. Dagböckerna utgavs efter Lindgrens död, vilket kan ses som ett av många exempel på att hon fortsätter att vara en angelägen person. Många läser fortfarande hennes böcker, tar del av hennes växande fiktionsuniversum och uppfattar detta som ett kulturarv. För en ny generation läsare vilket undersöks i Helene Ehrianders tredje bidrag i antologin framställs författaren själv rent av som en smart, stark och modig hjältinna.