"Det femte Sahlgrenska" var redan i sin samtid en benämning på den stora utbyggnaden av Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Under perioden 1933--1959 byggdes inte mindre än 16 nya sjukhusbyggnader. Ett par exempel är Konung Gustaf V:s jubileumsklinik (1943) och centralkomplexet (1959). I Det femte Sahlgrenska som medicinskt mediesystem visar Mattias Bäckström, Robert Wallsson och Lisa Sputnes Mouwitz hur den nya sjukhusstadens mångfasetterade mediebruk såg ut. De beskriver hur nyckelaktörer producerade och använde filmer, fotografier, röntgenbilder, skioptikonserier, tontrådar och utställningar i sina förvaltande, kliniska och museala verksamheter. Studien presenterar ny kunskap i gränslandet mellan medicin-, medie- och museihistoria.
Boken handlar om tre kunniga och engagerade yrkespersoner, Ingeborg Kastman, Hugo Höglund och Sven Johansson, och deras genomtänkta mediebruk i sjukhusstaden. Ingeborg Kastman, sjuksköterska och museigrundare, etablerade både samtidsdokumentation och historiska interiörer på Sahlgrenska sjukhusets museum. Detta medicin- och vårdhistoriska museum var det första i sitt slag i Sverige. Hugo Höglund, sjukhusdirektör, kommunalpolitiker och tidigare sättare på Göteborgs-Posten, byggde upp den stora medieverksamheten vid Göteborgs stads sjukhusdirektions byrå. Denna byrå förmedlade bilden av en rationell sjukvårdsförvaltning och en modern sjukhusvård i Göteborg. Sven Johansson, professor i kirurgi och Sahlgrenska sjukhusets styresman, utvecklade radiologiska och kirurgiska lösningar i sin nya operationsmetod för lårbenshalsbrott. Denna metod var epokgörande och fick ett internationellt genomslag genom hans bruk av instruktionsfilmer och handböcker.