Våld i nära relationer är ofta osynligt för de som står utanför. Men för den drabbade är det omgivningens stöd och frågor som behövs. Det vet jag av egen erfarenhet.
Jag har varit engagerad i Kvinnojouren i mer än 15 år och ser att våldet som drabbade mig för decennier sedan fortfarande är en verklighet för många kvinnor idag.
I mina dagboksanteckningar från perioden 1973 1993 beskriver jag hur våldet kunde se ut, både psykiskt och fysiskt, och hur skrivandet hjälpte mig att hantera min utsatthet.
Det är svårt att lämna en våldsam relation på egen hand och stödet från familj, vänner och professionella var för mig avgörande. Stödet behöver finnas genom hela processen och det är viktigt att samtalet om våldet hålls levande. För eftervåldet, den psykiska och sociala påfrestningen efter att ha lämnat relationen, kan vara lika smärtsamt som själva våldet.
Jag hoppas att boken ska bidra till ökad kunskap och engagemang för att ge stöd och hjälp till någon som blivit våldsutsatt.