Kan man tala om ett svenskt kolonialt högmod? Nog passar dödssyndsetiketten ganska bra in på det forna europeiska koloniala projektet: rovdrift och storhetsvansinne i kombination med förakt för den andre. Sveriges roll i denna historia kan förefalla begränsad, men vänder man blicken mot Sápmi kan man snarare argumentera för att det koloniala högmodet har fortsatt in i vår tid. Vilken roll har museerna intagit i denna historia? Hur ska de förhålla sig till alla de föremål hämtade från andra kulturer som deras samlingar innehåller? Bör man visa upp samiska ceremonitrummor från 1600-talet, eller ska de lämnas tillbaka? Var gör de mest nytta? Går det att byta ut det tidigare högmodet mot ödmjukhet?
Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond (RJ) publicerar årligen en samling texter på ett aktuellt tema. Ambitionen är att ge en bild av kvaliteten och bredden i dagens forskning inom humaniora och samhällsvetenskap. År 2023 bidrar sju forskare med essäer på temat Dödssynderna i vår tid, i form av häften som samlas i en box. Essäerna finns även som pdf-filer för fri nedladdning från RJ:s hemsida. I boxens fjärde häfte skriver konsthistorikern Mårten Snickare om det svenska koloniala högmodet, från 1600-talet till idag.
Mårten Snickare är professor i konstvetenskap vid Stockholms universitet och föreståndare för Accelerator, universitetets konsthall och mötesplats för konst och forskning. Han har publicerat mycket om svensk och europeisk barock. På senare år har Snickare ägnat sig åt kolonialismens och museernas sammanflätade historier. Hans senaste bok är Colonial Objects in Early Modern Sweden and Beyond: From the Kunstkammer to the Current Museum Crisis (2022).