Kring mitten av tiotalet svängde den offentliga debatten. Flyktingvågen 2015 i kölvattnet av Syrienkriget och Sverigedemokraternas stora valframgång fick människor som tidigare stått upp för humanism och öppenhet att byta fot.
Det är svårt att förstå att politikern Hanif Bali, som idag hetsar mot muslimer i slagkraftiga tweets och raljerar över ensamkommande flyktingar, är samma person som den unge riksdagsledamot som 2011 menade att det hatiska språkbruket måste bekämpas och att vi aldrig någonsin får samarbeta med Sverigedemokraterna.
Andreas Magnusson synar mediala strukturer och samhällsförändringars inverkan på den offentliga debatten. Vi får genom konkreta exempel följa den snabba förändring som många opinionsbildare och politiker har genomgått - personer som Joakim Lamotte, Katerina Janouch och Björn Ranelid, i likhet med politiska partier och ledarredaktioner. Hur hände detta? Och kan och vill vi hitta en väg tillbaka?
"en tydligt presenterad tidskapsel som är lätt att läsa från pärm till pärm, samtidigt som den får med förvånansvärt mycket matnyttigt i information-, tanke- och perspektivväg. Alla som är intresserade av hur det blev så här - att vi aldrig får prata om något annat än det där man tydligen inte får prata om i det här jävla landet - borde läsa den." Arbetet, Myra Åhbeck Öhrman
"Han står för en humanism och öppenhet som tidigare (!) var självklar i vida kretsar. Jag känner djup sympati med honom och är tacksam för den samlade och detaljerade bild han ger av den farliga förskjutningen mot ett gapigare och hårdare samhälle." Barometern OT, Kjell Andersson