En röst finns bara när någon hör den vill framkalla dig, och själv bli framkallad. Utan dig är dikterna stumma spår över boksidorna, bara du som läser kan ge dem liv.
Det var Henrika som skrev dikterna, men du som läser möter inte henne utan en bok, det är mellan er två som en kontakt nu kan upprättas. I själva mötet, bekräftelsen och friktionen, blir boken till. Kanske förändrar den i sin tur dig en aning.
Så skrevs dikterna också under stark påverkan av andra konstverk, målningar, filmer, dikter och ett japanskt no-skådespel. Förbindelser föds mellan världarna: konstens och livets, drömmens och vakenhetens, de levandes och dödas. Allt blir möjligt i bokens rum.
Du får frågan: Vem är du? och kommer in rummet. Du lämnar det, går ut på spelplatsen, tar dig vidare in i speglingen, spegelns, blickens och fotografiets, fortsätter in i kärlekens och sorgens sfär.