Sångbok

I Sångbok vänder dikten sig till sången och söker en ursprunglig melodi eller ett universellt minne. Den sorterar bland egna minnen och vill reda ut vad som är sant. Om Boyacioglus förra bok kunde läsas som en diasporaberättelse vill Sångbok skriva fram ett nytt hem. Därför måste den utmana såväl en rasistisk samhällsordning som den egna känslan av utanförskap. Sångbok rör sig mellan samhällets stora frågor i vardagens små bilder och besjunger kärleken -- det ett hem måste byggas av.