Lejla Catos poesidebut är skriven utifrån inbördeskriget i Bosnien som följde splittringen av forna Jugoslavien. Genom dokumentärt material och ärvda erfarenheter tar sig boken an våldets verkningar, vilka ofta skildras i form av tomrum, antydningar eller abrupta vändningar: mitt i en beskrivning av ett barn som plockar bär i skogen står vi plötsligt inför ordet ”krypskytt”. Men i den vardag som uppstår även under de mest extrema situationer finns också ömhet, inte minst i maten som omsorg och gemenskap. Samtidigt skapar obegripligheten en sorts absurd humor. Det är också en dikt som präglas av flerspråkighet där inlärning och översättning förskjuter existensen. Skjuter ut mitt leende står oundvikligen i relation till andra krig och folkmord och ställer frågor om huruvida det går att representera våldet, utan att skriva fram det på nytt.