Under jagande moln är andra delen diktsamlingar i trilogin "Tre floder". Den inledande är Där våra floder rinner samman (Faethon förlag 2024). Varje del utgår från ett flytande element: vatten, tid och ljus.
Denna bok i serien vill spegla den omedelbara samtiden, och enligt författaren göra det "tecknat med lättare hand". Ett år passerar förbi, kriget i Ukraina mullrar i bakgrunden, en kärlekshistoria skymtar, olika människor och stadslandskap glider in och ut ur den större tidsväven. Smått och stort blandas, realism och symbolism, alltefter vad som fångat berättarröstens uppmärksamhet. Avmålat direkt från livet är; årstider, djur, folkliv, konstverk, stadslandskap, nattscener. Här finner man "mjölkslöa barnvagnar" såväl som ”vårsolande missbrukare”. En kinesisk nakenhund hoprullad som en orm i en väska, liksom Roskilde-festivalens vimplar, en tiggares uppställda Mikael-ikon. Ishtar-porten i Berlin och en van Gogh-utställning i Amsterdam. Eliot, Rilke och Hesse. Allt i "Isis-barnets tid". Det är sent på jorden, men det verkar också vara tidigt. Gång på gång åkallas framtiden. Man skulle kunna kalla Sandells poesi för retrofuturistisk. Göran Sommardal skriver: ”Sandell är som mest övertygande när han framför sitt kulturpessimistiska credo.”
VI.
den stora epoken har förgått.
Kvar är ändå tid att upprätthålla
sig i, kanske likaså värd att kallas
för stor, om den nu är allt vi ges.
Fastän urartad tid, i uppmålad fresk
omkringflyttbar likt himlens tältduk.
Tid som reser sig, fortsätter utspelas,
resurstömmande, hyperventilerande.
En epok av innovation och nedgång,
ändlös förvandling, recirkulerade stildrag
med urlakad substans, vi vet det ändå,
att också vår tid är en mäktig saga,
Håkan Sandell är poet, bosatt i Oslo. Under jagande moln är hans tjugofemte diktsamling på svenska. På Fri Press förlag har han tidigare utgivit Jag erkänner att jag levde upp mitt liv - åtta poeter från Afrika och Asien (2013) och retro-volymen med ungdomsdikter Himlen tippar över - postpunkpoesi 1981-1987 (2020).
Se mer på www.fripress.se