"Jag är en komisk människa. Man kallar mig galen nu."
De fyra novellerna i denna bok är hämtade ur En skriftställares dagbok som Dostojevskij gav ut under sina sista levnadsår. "Bobok" är ett samtal mellan de nyligen döda på kyrkogården. "Krotkaja" ett av världslitteraturens mest egenartade och sorgset ömsinta kvinnoporträtt. "Bonden Marej" kontrasterar den enkla godheten mot den otyglade liderligheten och bygger på ett minne från Dostojevskijs förvisning till Sibirien. Den "komiska människan" i titelnovellen står som representant för den bildade europén, för vilken Gud och världen bara är föreställningar, livet en dröm och allt följaktligen likgiltigt.