Om kvickhet, humör och andra frätande saker : något om Georg Christoph Lichtenbergs kladdböcker

Lichtenberg tänkte självständigt utan att snegla på vad andra kunde tänkas ha för mening och uttryckte därför utan förbehåll sin åsikt. Han framhöll att människan skriver alltid bäst när hon skriver utur sig själv. Hans anteckningar i kladdböckerna publicerades först efter hans död. Det var inte Lichtenbergs mening att ge ut dem. Han såg deras innehåll som ett arbetsmaterial och en källa för det han avsåg att publicera. Noteringarna var på väg att kanske bli något enligt insikten: alltid duger det till något. I denna essä skriver Nils Friberg något om det som kanske skulle bli något.