Ett land, uppbyggt av kollektivt slit och ideologisk disciplin, börjar långsamt krackelera under tyngden av korruption och brutna löften. Albaniens dramatiska resa genom diktatur, krig, isolering och en skör demokrati präglad av motsägelser belyses i denna essäsamling. Det är berättelser om vad som går förlorat när ett gemensamt hopp vittrar, och om vad som ändå lever kvar. Med poetisk nerv och närvaro skildrar författaren Sokol Demaku landets historia, politik, frågor om identitet och förlusten av ett gemensamt framtidshopp. Det är en reflektion över frihetens pris och över människans förmåga att bära både sorg och stolthet samtidigt.