Frans G. Bengtsson (1894-1954) var en svensk författare, lyriker och översättare, mest känd för romanen Röde Orm – som har präglat mångas bild av vikingatiden – men han rönte även mycket stora framgångar som essäist.
Efter sina två diktsamlingar Tärningkast (1923) och Legenden om Babel (1925) kom Bengtsson att fokusera på sina essäer. I förstone publicerades dessa i olika tidskrifter, för att därefter samlas i bokform. Totalt gavs sex essäsamlingar ut under författarens livstid, varav Sällskap för en eremit (1938) var den fjärde.
Här ingår en samling påtagligt lärda, men samtidigt roande texter om bl.a. detektivlitteratur, Geoffrey Chaucers Canterbury Tales, den vandrande sjön och
litteraturhistoriens mest produktiva författare.